Sökare

Häromkvällen spelade vi det eminenta spelet Orangino och som alltid tycker jag det är mycket spännande. Otippade ord, intressanta diskussioner, självinsikt och att man alltid kommer lite närmare varandra.

Så drar jag ordet Sökare och lägger tvärsäkert fram en fyra (stämmer helt och hållet) på mig själv.
De andra runt bordet lägger varsin etta (stämmer inte alls).
Va?

Så förklarar de för mig så fint att jag är ingen Sökare. Jag är en Skapare, eller möjligtvis en Finnare.
Exempel på detta; när vi började kanalisera var jag den enda som inte frågade andeguiderna efter min guide/skyddsängel/totemdjur/you name it. För att jag helt enkelt tänkte att när jag behöver veta och om jag är öppen nog kommer den informationen komma till mig. När det är dags.

Lite så. Bara för att man är andlig och utövar andlighet betyder inte det att man är en sökare. Vissa är liksom redan framme i vissheten och behöver inte leta mer. Tänk att jag inte fattat det här för än nu.

En slags bröllopsdag

Så alltså, om några timmar är jag gift. Borgerlig vigsel, vilket bara innebär att skriva under lite papper, men ändå. På något vis är det som att det ändå inte räknas, det är ju inte vårt bröllop. 
Dock ganska härlig fredag. Städa lite, sola lite. Ta på sig klänning, skriva på papper. Äta middag med  våra vittnen, ila hem och förbereda kvällens seans.

Duscha ska jag nog göra också. Och grilla lite till lunch.

Auyrveda, årstider, hår och hud och sånt

De olika årstiderna ökar ju på olika doshor. Varmt och torrt (sensommar) ökar pitta, vinterns kalla torra klimat ökar vata och våren kommer med kahpa. Eller hur var det nu? Har man upplevt vintern i Skåne kan man ju inte påstå att den är så torr. Regn, någon?
Men ändå märker jag det på huden och håret som under vintern blir knastertorrt. Det är särskilt då sesamolja är en gåva från gudarna. Att riktigt dränka sig i det, inifrån och ut.
Och så kommer sommaren. Och fukten! Även fast idag är en solig dag var det som att gå i en djungel och jag nästan ser hur alla dessa grönskande växter avger och binder och håller fukten så hög. Och jag älskar det. Min hud och mitt hår också.

Sånt jag gör

- Sätter upp en vindskydd i vardagsrummet inför sambons lilla vandring.

- Gör budget inför Projektet. Inte min starkaste sida - men när jag väl kommer igång går det som hejsan.

- Försöker borsta min långhåriga katt fri från tovor. Går sådär.

- Blir glad att jag sparat några plagg från min förra tjockis-period. Nu kan jag bära Isaac Mizhari (eller nåt sånt) på vigseln nästa vecka.

- Ställer till med olika kalas. Förra helgen pizzaparty, nu rabarberfest.

- Oh, just det, det jag gör ungefär mest av allt; Tittar på 'Sabrina The Teenage Witch'.

Att leva lyckliga i alla sina dagar

I sommar gifter vi oss. Faktum är att den borgliga vigseln sker redan nästa vecka, men den riktiga ceremonin och festen har vi i juli.

Det kan kanske verka konstigt att jag gifter mig med någon som under merparten av vårt förhållande varit aktiv sexmissbrukare. Och faktum är att om man ser det i tid så har det varit mer dåligt än bra de senaste fyra åren, förhållande-mässigt. Vi är på uppgång nu och därför tänker jag såhär; det handlar om perspektiv.

Om jag faktiskt lever tillsammans med Mannen i fyrtio år till - då är ju fyra 'dåliga' år ingenting. Jag upplever att samma tankesätt går att applicera på nästan allt. So what, om det tar tio år att från idé till verklighet bygga upp den verksamhet jag drömmer om? Det är ju det jag vill göra fram till pension.

Det lustiga är att tiden tycks bete sig helt annorlunda när man har det långa perspektivet på saker och ting. Det 'jobbiga' tar inte över och allt som är fantastisk är det ännu mer.

Kinesisk magmassage

Ett led i att må bättre (bli starkare, ha mindre ont, vara piggare) så har jag börjat gå på behandlingar hos min vän som är massageterapeut och utbildad inom kinesisk medicin. Sist gav han mig en kinesisk magmassage att göra varje dag.

Så varje morgon står jag där och masserar min stora mjuka bleka mage. Ofta kommer Mumsan och klappar lite på den också. Och det känns...viktigt. Nödvändigt. Ännu har jag inte märkt några stora fysiska förändringar men det är en mycket trevlig liten ritual. Magmassage.

Sånt jag gör

- köper tyg till min bröllopsklänning. Eller rättare sagt; försöker köpa tyg, men mamma kapade det precis innan kassan och vägrade låta mig betala. Ändå, tyg finns!

- får en vigselring av mormor. Lyckan i det...ordlös.

- åker till ett lekland med Mumsan. Leker oavbrutet i tre timmar och skrattar så jag idag har träningsvärk i ansiktet.

- blir allmänt bortskämd av föräldrarna.

- planerar ett nytt fantastiskt spännande feng-shui-uppdrag.

Tid barn livet

Jag kan inte minnas att tiden kändes så märklig innan vi fick barn. Då gick den mest i ett svajande svisch och vad gjorde jag egentligen om dagarna? och inget särskilt kändes varken bråttom eller långsamt.

Nu är varje ögonblick märkligt intensivt. Varje dag av graviditeten var en enda lång väntan - jag tror aldrig att man väntar så som när man väntar sitt första barn - och det kändes olidligt långsamt. Sedan. Ett barn. Som under ett ynka år gör sådana stormsteg i utveckling att varje vecka är som en helt ny tid. En helt ny era. Och helt plötsligt går det för fort och vi säger saker som

minns du när hon inte kunde gå? 

fast det bara var tre-fyra månader sedan. Den här veckan upptäcker hon att hon kan stampa i golvet samt snurra runt om hon trampar på stället. Ibland står vi och snurrar alla tre, det tycker hon är fasligt roligt. Och jag tänker

kommer jag minnas det här?

för jösses, detta intensiva nu, jag kan inte riktigt greppa det. Kommer det vara såhär resten av livet nu? Att jag häpnar och hissnar och blir lite yr för varje steg hon tar? 

Hejdå Våren!

Jag fnissar lite i mjugg åt alla som hälsar våren välkommen med Valborg. Faktiskt är det så att det är helt tvärtom - våren är slut. Nu börjar sommaren och om sex-sju veckor är vi mitt i den. Ni vet. Mid-sommar. Mitt i sommaren. Maximalt med Yangenergi som ska driva oss framåt resten av året. Den energin ger oss bland annat;

- Fokus
- Målmedvetenhet, förmågan att sätta mål
- Medvetenhet
- Förmågan att ge, att leda
- Förmågan att påbörja och sluföra

Så. Välkommen sommaren!

Något inte så roligt

Det kan vara så att jag har fibromyalgi. Inte så himla roligt

men

det ger ju en förklaring på varför min kropp varit så märklig och haft ont och varit stel och öm sedan graviditeten. Samt varför jag varit så trött. Och deppressionsbenägen. Visste ni förresten det, att graviditet kan utlösa fibromyalgi? Det visste inte jag. Men nu så.

Frågor! Frågor till mig!

Östfronten skickar vidare frågelistan till mig och jag blir så glad och känner mig väldigt inkluderad. Here we go!

1. Vad gör du för att du ska må bra? Mitt instinktiva svar är; inte tillräckligt. Men det jag gör mest är att jag är väldigt medveten. Jag gör bara sånt jag verkligen vill göra. Och det rent praktiska; kriyas, yoga, mycket vatten, bra ordentlig mat. Umgås med bra inspirerande människor. 
2. Din bästa smak och varför. Mmm. Kombinationer av olika smaker. Som choklad och banan. Hallon och lakrits. Tomat och curry. Och det tycker jag om just för att de inte är så självklara.
3. Den låt du alltid lyssnar på när du vill bli glad. Kanske inte alltid, men ofta den här.
.4. Favoritfilm och varför Möjligtvis Avatar. Den berörde något djupt i mig och jag återkommer ofta till den i tankar kring jorden/människor/miljö/klimat/framtiden.
5. Favoritfärg och varför. Jag älskar färg. Med utgångspunkten att allt har olika resonanser och vad man omger sig med i högsta grad påverkar hur man mår så färger väldigt centralt för mig. Just nu är jag inne på mycket passionerat djuplila, mustigt orange och vilsamt grönt.
6. Hit borde du åka och varför. Till mig/oss. Du kommer inte vara samma människa som när du kom hit och med största sannolikhet vara stärkt, peppad, inspirerad och ibland lite knäckt.
7. Det här är min grej. Och därför är jag bra på just det? Att lära. Inte att vara lärare; det tröttnar jag på. Men en av mina största gåvor är att så fort jag kan något kan jag också lära ut det. Mycket pedagogisk. Utöver det har jag en stark och fin uppkoppling och gåvan att kunna läsa andra och få information som jag sedan förmedlar. Jag guidar människor.
8. Vad gör du för att andra ska må bra? Se förra frågan!
9. Ditt favorit filmklipp (av typen vimeo eller youtube etc) Är tråkmåns, gör inte alls sånt.
10. Om jag var en låt, vilken skulle det vara och varför. Förmodligen den här. För att den är lite konstig, kort, väldigt pampig på något vis och lämnar en lite förundrad och glad.
11. Om jag var en annan person för en dag skulle jag vilja vara - och varför. Det skulle vara häftigt att få vara min yogalärare; hon är sjukt vacker, bor på ett ashram och utöver tantriskt sex hardcore.

Jag vill skicka vidare till;
Vilken Chula
Erika
Miss UD
Duktiga Tjejen
Milea
Om igen

Och frågorna är;
1. Dina tankar kring reinkarnation?
2. Om du föreställer dig att du har vingar hur skulle de se ut?
3. Om du vore ett djur, vilket djur skulle det vara?
4. Gör du det du drömmer om?
5. Vad är din största gåva/färdighet?
6. Vad betyder pengar för dig?
7. Dina tankar kring droger (alkohol, nikotin, koffein, opiater, pychadelier osv)?
8. Tänker du på att hjälpa andra?
9. Hur inreder du ditt hem?
10. Vem saknar du?
11. Känner du att din omgivning förstår vem du är?

För att jag är värd det

Det här med att (i princip bara) ha vänner som utövar någon slags form av terapi/behandling är så lyxigt att det är inte klokt. I förrgår zonterapi, igår massage och idag ännu en massage med akupunktur. Jag njuter för fulla muggar och får återigen inse hur bra det är för mig att ge mig själv sånt. Att be om, byta, betala för olika behandlingar. Ofta bortprioriterar jag det med någon vag invändning att jag klarar mig ändå. Men det är så värdefullt att göra saker som bara är för mig; gå på en behandling, kurs eller workshop. Det känns som att livet visar mig att jag behöver och är värd allt detta, helt enkelt genom att sända dessa duktiga människor i min väg. Människor som dessutom utropar; jag masserar alla ikväll!

Skuggslagsmål

För att beskriva egot kan man säga att det är min skugga. Det är en aspekt som avbildar mig men likväl är det inte jag. Men så ibland, eller oftare än så, går man upp i denna skugga och börjar på riktigt identifiera sig med den. Man fastnar i allt man tycker, tänker och tror. Man fastnar i principer och rätt och fel, bra och dålig, över och under. Man fastnar i att kategorisera.

Må så vara.

För det riktigt löjliga inträffar ju när man kommer i närkontakt med någon annans skugga. Då man bestämmer sig för att hålla sig till någon slags princip för att inte ge den andra skuggan rätt. För då skulle ju du ha fel. Och det går inte för sig.

Och om man inte passar sig så kan man vara inblandad i ett skuggslagsmål som egentligen inte har någon substans allt. Om det inte har framgått så är 'man' JAG. Mitt ego är så stort (och tyvärr obalanserat) just nu att jag sällan sett på maken. Detta gick upp för mig igår och jag kan ännu inte se någon rimlig förklaring till varför. Men jag vet ju vad lösningen är;

sublimering, sublimering, sublimering.

Sånt jag gör

- får ont i halsen och blir förkyld

- svänger ihop en ljudcirkel och en påskfest

- pysslar om det lilla hjärtat som även hon blivit sjuk

- försöker sova varje ledig stund jag får

- oroar mig lite för sånt som pengar

Små ord på en papperlapp

För några månader sedan, inför det stora Bloggeventet, beställde jag visitkort. Big deal tänker ni. Men se, när man faktiskt inte har någon färdig utbildning, inget diplom, ingen yrkestitel, inget företag...det kändes lite som en dröm att ha ett visitkort. Så när jag skapade det struntade jag högaktligen i allt sådant. Istället skrev jag mitt förnamn och under står det

Samtal ~ Yoga ~ Tarot ~ Föreläsningar

Och det är så märkligt att sedan de korten blev verkliga, de där orden blev tryckta, så har jag fått en rejäl dos ökat självförtroende. För det är faktiskt det jag gör, det jag livnär mig på. Det är mina styrkor, mina gåvor, min kunskap. Och en naturlig konsekvens är ju att jag har mer uppdrag än någonsin. Att göra visitkort blev den största affirmationen någonsin.

Det gör mig lycklig.

Litet smakprov av min helg

Tjugo otroligt vackra kvinnor i ett hus på landet. Intressanta och lärorika seminarier om Kvinnlig Orgasm och Den Occulta Kraften Hos Yonin. Morgonyoga. Tantrisk massage. Skogspromenad. Härliga överdådiga måltider. Massor av kramar kyssar komplimanger skratt öppenhet kärlek. En helig ritual.

Jag är så högt upp just nu.

Regression

Häromveckan gjorde jag mitt livs första guidade regression. Jag var nervös innan, hela dagen var ett pärlband av spännande roliga och härliga händelser. Dock inte pressat, så jag befann mig på Nya Andrum i god tid innan själva sessionen. Jag hade grundat med både lunch och fika för att ge mig själv lite extra jord.

Allt inleddes med ett samtal där Violeta förklarade vad som skulle hända, hur det skulle gå till. Bland annat förklarade hon att om hon har tur så får hon se det jag ser och är med om, lite som att se en film. Hon guidas av min guide som berättar för henne vad som är viktigt att fokusera på och som bestämmer vilket eller vilka liv man ska hamna i. Min fina vän Fredrik praktiserar där och var med i början, vilket var ett skönt stöd. Jag fick även möjlighet att berätta om varför jag var där, om jag sökte något särskilt osv. Ett av mina 'problem' var att jag aldrig minns min kropp när jag minns. Möjligtvis kan jag se mig själv utifrån, men jag ser aldrig ner på min kropp. Mycket märkligt, tyckte jag.

Så fick jag ligga på en bänk, med kudde och filt och allt sånt. Violeta satt vid mitt huvud. Det var någon slags musik på i bakgrunden som jag störde mig lite på först men som sedan försvann helt. Jag fick andas efter hennes ledning och jag tyckte att jag kom ner i ett meditativt tillstånd väldigt fort. Sen började hon guida mig neråt, över en äng, in i ett hus, in i ett väntrum. Där fick jag se en dörr som ledde in till det liv jag behövde se.

Vad som kändes märkligt under hela upplevelsen var att jag skulle prata, jag skulle svara på hennes frågor hela tiden. Beskriva hur dörrarna såg ut, vad jag såg, hur jag kände mig. Förklara hur saker låg till.

Först kom jag till en händelse i mitt nuvarande liv då jag var ungefär tre år. Det var ingen särskild händelse egentligen, men min upplevelse av den var otroligt stark och nästa steg i regressionen var att jag fick förklaringen på varför.

Då hamnade jag i England i början av medeltiden. Jag var pojke och näst yngst i en stor familj. Min stora kärlek och den jag hade bäst kontakt med var min lillasyster. Vi hade det väldigt fattigt och mina föräldrar tog på olika sätt ut sin frustration. Min far jobbade väldigt mycket och var ganska frånvarande. Min mor var mest bitter och trött och brydde sig inte så mycket om något alls. Detta ledde till att en dag några år senare så dog min syster på grund av att ingen såg henne när hon av hunger åt något som var giftigt och ingen hejdade henne. Min syster som är min dotter i detta livet.

Detta ledde till att jag drog slutsatsen att när man inte syns då kan man dö. Denna otroliga skräck har jag fortfarande med mig. Att inte synas är i mig något på riktigt farligt och i min nuvarande barndom skapade jag nya blockeringar i mig utifrån denna rädsla.

Vidare i det livet gick jag i kloster och i många år kände jag mig osynlig även där. Jag kunde inget särskilt, jag kunde inte läsa eller skriva och det gick inte bra när jag försökte lära mig. Jag hade inte någon särskild bra hand med människor och jag kunde inte laga mat. Så länge hade jag bara de enklaste sysslor. Tills jag av någon anledning upptäckte träsnideri. Och jag snidade och snidade och folk åkte långt för att köpa mina radband. Jag dekorerade hela kyrkorummet, hela klostret, jag gjorde portar och dörrar och valv med snidade vackra rosor och rankor och blad och levande organisk rörelse.

Så dog jag, fullkomligt nöjd, gammal. Jag fick uppleva dödsögonblicket och jag fick möta min syster igen. Jag fick se min begravning och jag fick för första gången se allt jag gjort, se att jag varit bäst på något, att jag lämnat något efter mig. När jag levde kunde jag nämligen bara se den bit trä jag arbetade med, jag såg inget annat.

Sen fick jag sakta vakna upp och alla bindus och nervknutor och punkter i hjärnan var så aktiverade att det kändes som träningsvärk och jag hade en duktig huvudvärk. Jag fick befästa vad jag hade med mig; mitt behov av att faktiskt vara väldigt duktig på något och att synas. Med mig i detta livet har jag min Lilla M som finns för att ständigt påminna mig om det, och jag ska bekräfta att hon syns, att jag ser henne.

Att göra en regression var otroligt stark och jag kan rekommendera det väldigt mycket. Hon sa att jag var 'lätt' att arbeta med och jag tror att det dels handlar om min vana att meditera och min starka visuella förmåga.
Har ni frågor, ställ gärna dom.

Det Nya Livet V

Just ikväll håller jag på att runda av den andra faste-dagen. I somras fastade jag ju två dagar i veckan, men inte sammanhängande så idag bröt jag ny mark. Ännu går det förvånansvärt lätt och jag tar det som ett tecken att jag sköter mig. Mitt relativt lösa mål är att fasta i fem-sex dagar allt som allt och att i alla fall ett par av dem enbart dricka vatten och örtte.

Både igår och idag har jag druckit juice, smoothie och ätit en portion slät soppa, plus vatten och te såklart. Det känns viktigt att inte köra för hårt med tanke på att jag ändå behöver förhålla mig till människor hela dagarna. Igår simmade jag efter babysimmet men idag har jag tagit det väldigt väldigt lugnt och väntat in kroppens anpassning. Imorgon hoppas jag att jag kan klara av trädgårdsarbete på förmiddagen och lite jobb på eftermiddagen.

Imorgon går dessutom Mannen också in i fastan, så det blir några dagar då vi kör allihopa. Dock tror jag att jag kommer köra längst. Ser mycket fram emot att få utvärdera när veckan är slut!

Mitt hem, min borg, mitt zoo

Nu, en och ett halvt år senare än planerat, är vi ju äntligen den där vuxna till i hushållet. 125 kvm på tre vuxna känns lagom. Särskilt när kallhyran är på 6400 riksdaler varje månad. På nämna yta finns ju också en sextonmånaders unge, två katter och en hund. Det är absolut inte trångt men ibland kan det kännas lite som ett zoo.

Och häromkvällen pratade vi om elefanter och om inte Sveriges enda elefanter fanns på Borås djurpark hade vi åkt direkt. Och det är så fantastiskt, det här med att utöka sin familj. Det är mycket lättare, mycket skönare och mycket roligare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Och glädjen i mig att jag inte bara hittat EN person som vill bo med mig, utan två.

Nej, TRE! För snart flyttar ju Milea hit också! I'm a very lucky girl.

14. Something you are reading

Att läsa den här lilla boken är som att läsa om Mumsan. Jag får nästan lite andnöd. Vilken utmaning att vara förälder till en sådan fantastisk unge!

En liten vecka

För en vecka sedan var jag på en yogadag.
Dagen efter höll jag yoga.
I onsdags gjorde jag en regression.
I går reste jag på svamp.
Imorgon ska jag leda yoga och hålla en ceremoni.

Så alltså. Just det här ögonblicket är det lite svårt att klämma in andra saker. Som internet. Men snart så, då ska jag skriva allt vad jag kan om mina upplevelser. Särskilt regressionen, det var enormt.

Andlighet i kubik

En gång fick jag frågan 'Hur andligt utövande är du?'

Just vid det tillfället låg jag lågt med yogan, mediterade mer sällan än jag ville erkänna och var inte någon aktiv del i en andlig gemenskap. Men jag tänkte till och insåg att trots det så utövar jag och lever i min andlighet hela tiden varje dag. Jag är medveten om vad jag äter. Jag gör min reningsövningar (kriyas). Jag pratar om och är i utveckling. Jag använder tarot som ett verktyg. Jag tänker på astrologin och på hur det påverkar mig. Generellt kan jag säga att det inte finns något som inte är andligt för mig, eller som kan få den aspekten.

Dessutom tror jag inte att det finns människor som inte är andliga. Att vara människa är att ha en förbindelse med Alltet, även om vi inte är medvetna om det. Och det är okej. Jag vill aldrig övertala någon att tro, inte heller har jag ett stort behov av att alla måste tro som jag. Gemenskap kan finnas ändå. Nyckeln är acceptans.

Sanningen är dock att jag verkligen lever upp när jag aktivt utövar det jag tror på. När jag gör min yoga flera gånger i veckan. När jag gör mina auyrvediska kurer. När jag förbereder och genomför ceremonier (som den på söndag). När jag planerar fastan, den som börjar nästa vecka.

Jag är i mitt rätta element och jag vet att detta är jag född att göra. Jag är född att guida, instruera, lära ut, initiera. Jag är född att kommunicera med många dimensioner samtidigt. Jag är född att väcka de som sover. Jag är född att hela tiden vara i rörelse, att alltid utmana mitt ego. Jag är född att vara öppen och ta emot allt det universum ger mig.

En liten insikt sådär i ottan

Jag står och gör mina kriyas och tänker på handlingar, situationer och saker som är 'slöseri' med energi och energitjuvar. Vi gör ju alla många gånger saker på ganska ineffektiva sätt. Nästa led i min tankegång blir att dessa handlingar borde ju rimligtvis föda fler, i enlighet med lagen av attraktion, att vi får vad vi sänder ut och så vidare.

Alltså borde varje sak vi gör utan ordentligt syfte fokus mening intention så skapar vi mer av det. Genom att applicera det här skulle jag effektivt kunna eliminera alla energitjuvar. Och om jag 'måste' göra något som jag upplever är slöseri borde jag kunna väga upp det med tre saker som jag gärna lägger min energi på. På saker som ger mer energi.

Magsäcksköljning

Duktiga Tjejen vill veta mer om den där magsäcksköljningen jag nämnde som hastigast. Jag hittade inget på internet om det och har tyvärr inte heller hittat mina anteckningar så jag kan ge er den korrekta yogiska benämningen. Men jag kan ju förklara ändå.

Först och främst måste jag understryka att jag inte rekommenderar någon att göra den här tekniken bara efter att ha läst min beskrivning. Den är väldigt kraftfull och bör kopplas ihop med Kriyas, asanas och bandas.

Du börjar med att gå upp på morgonen och kokar upp en liter vatten i vattenkokaren. Sedan blandar du ca en del hett vatten med två delar kallt i en stor tillbringare (minst en liter). Kontrollera att vattnet är precis kroppstempererat. Sätt dig sedan i ordentlig hukställning med tillbringaren och ett glas och börja drick. Drick minst en liter vatten och detta på ganska kort tid, ungefär fem minuter. När du känner att du börjar må lite illa är din magsäck full.

Sen ställer du dig upp och gör en mycket enkel version av Uddiyana Banda. Med den övningen skvalpar du runt vattnet i din magsäck och sköljer den. Detta tar också ungefär fem minuter.

Nu kommer det roliga! Du går in på toaletten (eller tar en hink) och spyr upp alltsammans. Beroende på vilken dosha du är så kommer du ha väldigt skummig, slemmigt eller mycket syra i vattnet.


När jag blev initierad i den här tekniken för två år sedan tog jag en tapas och gjorde den varje morgon i 49 dagar. Traditionen säger att om man en gång ha gjort den i 49 dagar behöver man sedan bara göra det vid behov under resten av sitt liv. Jag tyckte den var väldigt skön och renande och har vid tillfälle initierat ett par andra aspiranter. Mot slutet av tapasen började jag få upp svarta alg-liknande avlagringar från insidan av min magsäck som äntligen släppt taget, så det finns en stor poäng att göra det så länge.

Detta är ju en form av tarmsköljning, fast du bara rensar övre delen av systemet. Det finns yogiska tarmsköljning då du också använder dig av kroppstempererat vatten, fast då med rätt koncentration av salt i.

Om ni har några frågor om det här, shoot.

Gissa fem gånger hur min kropp känns idag

Det här lärde jag mig i lördags. Detta efter en timmes hatha yoga. Och kvällen avslutades med tre timmars intensiv dans.

Den tibetanska yogan var fantastisk, om ni får möjlighet att testa, gör det! Var också beredd på eventuell träningsvärk deluxe.

För att jag är värd det

Idag; yoga och föreläsningar hela dagen på min yogaskola vilket också innebär Malmöhäng. Indiskt till middag. Öl på Möllan. Spelning på Simpan. Eco-rave.
Fridens!

Till Kristina (Livet runt 3...5)

Böcker att läsa:

- Samtal med Gud av Neale Donald Walsh
- Crystal Children av Doreen Virtue
- Earth Angels av Doreen Virtue
- Något av Eckhart Tolle

...fyller på i dagarna. Men fortsätt läsa!

Tipsitipsi

Ni vet när man råkat koka alldeles för mycket råris? Och sedan sparar det i en burk i kylen men inte riktigt vet vad man ska göra med det?

Jag har lösningen!

- Hacka massor av frukt. Typ apelsin, banan, kiwi, äpplen, päron...Ja, ungefär alla frukter går bra.
- Lägg frukterna och riset i en stor skål. Tillsätt önskad mängd neutral yogurt. Krydda med vanilj/kanel/kardemumma.

Detta kallas morgonmums. Och är fantastiskt.

13. In your bag

Det närmaste jag har för tillfället, tycker inte att skötväskan räknas. I min yogaväska finns yogamatta, en liten filt, handledsvärmare, rökelse, visitkort, bok om yogans anatomi, närvarolista och självklart plånbok mobil nycklar. Helst också läppbalsam, vatten och en frukt.

Måla måla varje fredag

...kanske är det så att jag faktiskt kommer dra fram penslar och duk och grunda den där tavlan jag velat måla i en evighet. Det finns en stor stor chans. Det känns faktiskt ganska perfekt att göra det precis innan babysim, då får jag ju en automatisk rengöring efteråt.

Måla!

Det Nya Livet IV

Ni undrar säkert hur det gick med det där Nya Livet, det var länge sedan det hördes något om det.

Jodå, det går framåt kan jag berätta. Den första halvan av februari testade vi (Mannen) stenåldersdiet. Sen insåg vi lite att det inte var vår grej. Sen åkte vi till mina föräldrar och då släppte jag helt på alla matregler som sig bör. Istället såg jag till att promenera ordentligt varje dag.

Nu planerar vi mars stora happening; fastan. Det kommer bli första gången jag gör det ordentligt och jag ser fram emot det. Så om ungefär tio dagar ska det börjas trappas ner och sedan fasta i tre-fem dagar och sedan trappas upp igen. Fram tills dess har jag det bara gott.

Lite tacksamhet på den

Hörrni, det här med att jag en gång i veckan får betalt för att göra yoga? Och att det varje gång är fullt med folk? Och att det hela tiden kommer nya? Och att folk pratar så gott om mina pass vitt och brett att det till slut kommer tillbaka till mig?

Här snackar vi välsignelse deluxe.

Sånt jag gör

- Eldar. Pinnar, löv, grenar, klipp, skräp och bös. Alltså inte skräp skräp, utan bara visset ledset man hittar i trädgården.

- Vilket är resultatet av att jag klipper, plockar, rafsar, krattar och plockar upp.

- Vilket innebär att jag är ute ungefär hela tiden.

- Grillar korv. Matar Mumsan med det. (sojakorv)

- Gör solhälsningen varje morgon. Och igår gjorde jag spy-tekniken. Magsäckssköljning for the win!




Ja. Lite allt möjligt sådär.

I en nära framtid

Saker jag ser fram emot: att bli bjuden på lunch imorgon. Yogan på söndag. Kvällsmat och Seinfield. Att låna och läsa nästa Grottbjörnens folk.

Saker jag inte ser fram emot: att sammanställa bokföringen och skriva ekonomisk rapport. Ringa eniro om en jäkla faktura. Möte med arbetsförmedlingen.

Så blev vi med inneboende

Den där hundens matte kom tillbaka. Och ska stanna några veckor. Det är otroligt härligt att vara en kompetent vuxen till i huset. Som just nu; hon dammsuger och jag bloggar. Sen ska jag skura och hon göra lunch. Sen ska jag hänga tvätt och hon diska.

Plus att hon har gått upp först med Mumsan de senaste dagarna. Och gjort välling. Sånt himla plus på det va!




Annat plus: vi gör yoga varje morgon. Solhälsningen sju varv. Det känns i mina ben kan jag berätta.

Lite bebisskryt

Jag vet ju att alla föräldrar tycker att deras unge är bäst i världen. Undertecknad är inget undantag. Jag tycker hon är fantastisk när hon härmar en fisk, indian och kossa. Jag tycker hon är ett underbarn när hon pekar ut sin näsa, huvud och mage. Jag tycker hon är den snällaste när hon kommer och ska kramas och sitta i knät. Jag tycker hon är duktig när hon umgås med djur utan att dra dem i svansen/öronen/pälsen utan bara klappar och knuffar lite.

Idag när vi gjorde yoga ställde hon sig bredvid och yoga-andades med oss. Och hon kan inte ens prata.

I tell you, fantastisk unge.

Tacksamheten

Jag är så glad över att hos mina (frikyrkliga) föräldrar är det mer normalt att prata om änglar, bönesvar, religion, bibeln, spöken, andar och tro över fredagspizzan än att äta tacos och kolla på tv. Det gör att jag känner mig otroligt rik. Även om detaljer skiljer sig så delar vi ändå något väldigt viktigt; en aktiv tro. Och vi är alla vuxna nog att inte fastna i detaljerna.

Socialt finlir är ju inte riktigt min gren

Jag vet inte riktigt vad andra människor brukar prata om när de ses. På något sätt tänker jag att vissa grupper pratar mycket om fester, alkohol och fyllehistorier. Många (jag med) pratar mycket mat och livsstil. Man pratar om barn. En del pratar bara om sitt jobb. Då menar jag endast om jobb. Det tycker jag är ohyfsat. Sen då? Pratas det om hus, renoveringar, träning? Sport. Om andra människor. Det är ungefär så jag tänker mig.

De allra allra flesta samtalen jag är inbegripen i med vänner handlar om andlighet och utveckling (yoga meditation auyrveda feng shui mat) och knark. Helt normalt i min värld.

Dock på senaste har det uppkommit en bubblare. För det tycks mig att bajs blir mer och mer ett vanligt förekommande samtalsämne runt mig. Tarmsköljningar, magsjukor utomlands, avföringsprov och jag vet inte vad.

Då undrar jag lite grann (kära Bullen), är detta normalt?

Vissa saker går långsamt

Som det där projektet att visa mitt hem. Har tänkt och fixat, bestämt mig för en feng shui-vinkel, tagit bilder och...
...sen kom det inte längre för kameran och datorn vill inte kommunicera med varandra. Alltså det här med teknik, hur funkar det? Jag är helt övertygad om att de ha egna liv, alla våra små apparater. Och ibland behöver man gulla och lirka lite. Ibland behöver man också banka något hårt i bordet.

Sånt jag gör

- Våren kom med besked och jag sitter på trappan i solen och läser

- Och på tal om läser så har jag börjat med Grottbjörnens Folk. De första två böckerna läste jag på mindre än en vecka. Nu ska jag hejda mig lite.

- Borstar jag hund som fäller. Tack och lov kommer hennes matte tillbaka idag.

- Gör jag müslibars. Lätt som en plätt och gott som bara den.

- Bunkrar jag färsk ananas.

- Spelar gitarr. Ungefär hela tiden.

Att suga på karamellen

Sedan i oktober har det hänt väldigt mycket gällande vår dröm att faktiskt ha en verksamhet. Saker har fallit på plats, både vision och logistik, ekonomi och boende, samarbeten och kontakter. Nu är det mest det formella kvar. Och tills dess att kontrakt är påskrivna och flyttlådor börjar fyllas kommer jag inte skriva mer om det.
Men.

Det har tagit ganska mycket på mig att inte skriva något alls om det förut, för det är den enda vi pratar om här hemma och det enda jag tänker på. Ni kan liksom inte ana hur mycket det bubblar i mig. För ett ställe med den här utsikten går inte av för hackor.

Mer om relationer

Kristina kommenterar om otrohet och skuld och skam. Det får mig att fundera. På många sätt är monogami en hegemoni och jag tror ärligt talat att det är få som ens uppriktigt och medvetet kommit fram till en egen ståndpunkt.

Vi lär oss nämligen vad otrohet innebär. Vi lär oss att vakta kring vår partner och att reagera väldigt starkt om denne skulle kyssa/ligga/flörta/dejta någon. Vi lär oss att det är något kritiskt som innebär relationens varande eller icke varande.

Ofta när jag berättar om vår relation får jag reaktionen: "Jag tycker det är helt okej om andra har det så, men jag skulle bli galen om min partner var med någon annan, så jag kan inte ha det." Frågan som alltid dyker upp i mig men som jag inte vågat ställa ännu är Vad Vill Du? För mig handlar det inte om att jag vill att Mannen ska vara med någon annan. Snarare handlar det om att jag bejakar mina egna drifter och känslor och lustar och inser att ja, någon gång kommer jag kanske vilja vara med någon annan än just honom. Och jag inser också att det inte har något med vår relation att göra. Det hotar inte mina känslor till honom och inte heller min vision om vår framtid.

Här kommer det trixiga; Jag litar på att det är likadant för honom. Ibland får jag jobba lite med det, ibland kommer det naturligt. Men faktum är att under vår tid tillsammans så är han den som har haft mest utåtriktad aktivitet (även undantaget missbruket) och han är den som har varit mest säker på vår relation.

Jag tror nämligen inte på förbud. Jag tror inte på att gå in i relation med tankar på vad min parter kan/får göra eller inte göra. Jag tror dock på ärlig kommunikation. Det är mitt ansvar att berätta om något känns jobbigt eller obehagligt. När jag har kommunicerat det är det upp till min partner att bestämma hur han/hon vill agera på det. Och faktum är; bryr man sig om någon vill man inte göra något som man vet sårar den andre. Då behöver man inga förbud eller regler. Och med det som utgångspunkt kan man ha precis en så öppen eller stängd relation som man själv vill.

Vad jag vill ha

Vi har ju redan (för det har vi väl?) gått igenom det här med min syn på relationer och att jag inte anser att en monogam är enda vägen. I brist på bättre begrepp kallar jag Mannen och min relation för öppen. Det funkar, fast kanske ger lite märkliga associationer. För mig handlar det inte om att ge mig ut och aktivt leta efter diverse andra relationer utan att ha möjligheten till det om det dyker upp. Att veta att om det dyker upp en speciell person kan jag fördjupa det. Om jag vill.

Så de senaste månaderna har jag funderat ganska mycket på just det, vad jag vill. För jag vara på det klara med vad jag inte ville; lösa sexuella möten. Been there, done that. Men någonstans är ju sex en faktor. Men jag vill ha mer än det. Så slog det mig. Jag vill ha friends with benefits.

Alltså en relation där man i första hand är vänner. Man trivs i varandras sällskap. Kommunikationen fungerar. Man delar vissa åsikter och intressen. Man har faktiskt ett genuint intresse. Man hänger och gör allt möjligt. Och eventuellt, om och när båda känner för det, kan man ha sex. Liksom kravlöst, fast omtänksamt och ärligt.

Det vill jag ha. Så nu när jag vet det och har bett om det borde universum rent logiskt ge det till mig. Borde alltså återuppväcka mina flörting-skills. På stört!

12. Close up

Och så var det vardag

Det var länge sedan en måndag faktiskt kändes som en måndag för mig. Men efter den här sagolika helgen är det lite vemodigt att landa i vardag. För det mesta lyckas jag glömma hur mycket jag saknar Malmö och den aktiva känslan jag får i kroppen när jag är där. Det motverkar mina mycket starka lathetstendenser och tvingar iväg mig. På ett bra sätt.

Jag tänker att jag vill ha mitt ställe och verksamhet här ute. Och så vill ha ha ett litet krypin i stan - gärna något man delar med andra här ute. Det gör det fullt möjligt att ta del av staden (nöje, utbildningar, jobb, puls, vänner, happenings) utan att behöva försaka livet på landet. Så att...det tänkte jag fixa!

Bloggeventet och dagen efter

Min frukostpartner frågade mig om jag var bakis i morse. Det var jag inte, men jag föreställer mig att sådant står i direkt relation till hur mycket alkohol man dricker. Tre glas vin och kopiösa mängder vatten fördelade på tio timmar blir man inte bakis på.

Dock är jag sådär mjuk och skön i hela kroppen och sinnet och allt blev precis lagom igår. Jag skrattade mycket, knöt några nya kontakter och hade flera spännande samtal. Lagom.

Dessutom blev den där frukostpartnern ett oväntat tillskott och jag förutspår en spirande vänskap. Sen gör det ju inget att han är väldigt snygg, empatisk och rolig. Det gör inget alls. Jag kan eventuellt ha flörtat ganska mycket och för första gången på länge känt en frizzon med någon som inte är Mannen. Mmm.

Bloggeventet och underhållning

Skrattar ihjäl mig!

Bloggeventet och Claudia

Bloggeventet och Björn Ranelid

Jag vill börja med att säga att 180 personer är väldigt många. Särskilt när det nästan bara är kvinnor och alla pratar samtidigt på ganska liten yta. Men jösses så mysiga och snälla alla är. Som vi redan känner varandra allesammans.

Vi har precis avverkat punkten på programmet. Björn Ranelid.
Det var en upplevelse kan jag säga. Sextio minuters monolog. Utan paus. Utan andetag. Jag var så medtagen efteråt att jag inte riktigt landat i min kropp när det var dags för applåder. Han uppmärksammade detta och avslutade med någon kommentar att om han varit lite tuffare hade han utmanat mig att göra samma föreställning.

Så kan det gå. Jag hade tackat ja, om han hade erbjudit mig.

Jag och Björn alltså.

Svar på en ständig fråga

När jag berättar om att jag har diagnoser är en mycket vanlig reaktion "Det märks inte alls på dig!?" Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara. Tack? Ibland försöker jag förklara men det går inte in.

Så nu tänkte jag ge ett alldeles färskt exempel på hur det yttrar sig. Jag ska packa inför helgen och får i sista stund reda på att jag behöver ha med mig egna lakan. Detta förändrade min packningssituation (och jag tycker inte om att packa) och den lilla grejen blev startskottet på en reaktion som ledde till att jag låste mig. Helt.

Det gick mellan att ta bil istället för buss/tåg, bara gå på eventet, åka fram och tillbaka båda dagarna och till slut att inte gå alls. Jag kunde inte för mitt liv tänka rationellt eller logiskt. Så där gick tre timmar av eftermiddagen och när jag väl hamnade på bussen (efter många om och men och skrik och gråt) hade jag kunnat redan vara framme. Om jag hade åkt som jag tänkt från början.

Mannen jämförde det med att en liten sten på vägen får mig att ramla omkull när jag egentligen bara kan kliva över den. Jag kontrade med att det som för honom är en liten sten är ett berg från min sida. Det jobbigaste är just det, att jag någonstans fattar att det jag fastnar i är en detalj och det är väldigt frustrerande att inte kunna släppa. Då blir jag ännu argare och så blir det en negativ spiral.

Det är inte helt lätt att leva med mig alltid. Men nu är alla glada, jag är på väg och ser fram emot Malmö.